Artikel från Gåxsjöboken

UPLANDS ENSKILDA BANK I GÅXSJÖ

Aktiebolaget Sundsvalls Handelsbank öppnade ett avdelningskontor i Gåxsjö den I juli 1917. (Vid ungefär samma lid köps Sundsvalls Handelsbank upp av Uplands Enskilda Bank.)

Styrelse och tjänstemän bestod av följande personer:
Landstingsman Olof Svensson. Gåxsjö: Styrelsens ordf, och Kassör
Folkskollärare Hans Andersson. Gåxsjö: Styrelsens vice ordf, och Kassakontrollant
Handlande Erik Eriksson. Gåxsjö: Styrelseledamot
Hemmansägare Pål Olof Pålsson. Gåxsjö: Styrelseledamot
Kyrkvärd Hans Eden. Gåxsjö: Styrelseledamot

Kontoret var beläget på övre våningen i Erik Erikssons hus på Västgården. och innehade riks-telefon nr 4 i Gåxsjö.

Genom forskning i Olof Svenssons privata brev och handlingar från den tiden, kan man fa en uppfattning om en del av ”spelet” som föregick etableringen år 1917 och nedläggningen av kontoret år 1925.

Bakgrund

Före Gåxsjökontorets tillkomst fanns de närmaste bankkontoren i Sikås  och Hammerdal.

I Gåxsjö fungerade landstingsmannen och bonden Olof Svensson i Högsve som ombud för Stockholms Handelsbanks Hammerdalskontor. Han var dessutom styrelseledamot i denna bank.

I mars 1917 började Gåxsjöborna planera mer konkret för att få ett lokalt bankkontor till byn. Bakgrunden var säkert då liksom nu. (80 a år senare), en strävan att även landsbygdsborna skulle få en så god service som möjligt.

I brev den 20 mars meddelar O.S. sin chef, bankdirektör Olof Hansson vid Stockholms Handelsbanks kontor i Hammerdal, att det ” är ifrågasatt att Folkbanken skall starta ett avdelningskontor här i Gåxsjö”.

O.S. nämner även att ”efter att i många år haft de kommunala finanserna om hand är det givet att jag icke är okänslig för de fördelar i skatte- m.fl. avseenden som ett dylikt kontor kan tillföra vår kommun och jag kan därför icke med gott samvete motsätta att ett bankkontor inrättas närstädes”.

O.S. föreslår spontant i sitt brev att Stockholms Handelsbank beslutar sig för att öppna ett avdelningskontor i Gåxsjö, eventuellt genom att flytta Sikåskontoret till Gåxsjö.

Han menar att det korta avståndet mellan Sikås och Hammerdal. samt de goda järnvägs- och postförbindelserna gör att Sikåskontoret skulle kunna undvaras.

O.S framhåller att om ett Folkbankskontor kommer till stånd i Gåxsjö ”är nog den lokala patriotismen tillräckligt stark för att göra mitt ombudsskap för Stockholms Handelsbank omöjligt och resultatlöst”, dvs banken mister sina kunder i Gåxsjö.

O.S. uppmanar slutligen sin chef i Hammerdal att snarast möjligt underrätta bankdirektör Lignell i Östersund för vidare utredning och understryker att Folkbankens avdelningskontor i Gåxsjö ännu endast är ”ifrågasatt”.

I brev till dir Olof Hansson i Hammerdal i april 1917 meddelar O.S. att bankfrågan i Gåxsjö börjar ta mer bestämda former. En skrivelse har tillställts styrelsen för Folkbankena, vari ett tiotal av de mest inflytelserika byamännen erbjuder sig att därest ett avdelningskontor startas på platsen, dit överflytta sina penningaffärer och för övrigt i allt ställa sitt inflytande till kontorets fromma”.

O.S. nämner vidare att enligt del ullatande som Folkbankens styrelse ”lär ha fällt”, torde det knappast råda något tvivel om att filialkontor kommer att inrättas närslädes.

Han avslutar brevet med att upprepa att han varken kan eller vill motarbeta planerna och är mycket ledsen över att Stockholms Handelsbank icke reflekterade på platsen.

I brev till Bankdirektör Carl Lignell vid Stockholms Handelsbank i Östersund, den 21 maj 1917, skriver O.S.

”Ett för oss å ömse sidor mindre angenämt meddelande har jag nu att lämna, nämligen att Sundsvalls Handelsbank skall öppna avdelningskontor här i Gåxsjö den 1 instundande juli”.

Han nämner vidare om bakgrunden och påminner om att han föreslagit att Stockholms Handelsbank hellre än att “släppa hit” en annan bank, borde starta ett avdelningskontor här.

O.S. konstaterar vidare, “emellertid drog sig Folkbanken och man tror här att detta delvis skedde genom ditt inflytande i styrelsen”.

Han avrundar sitt brev med “Nu är frågan som sagt avgjord. och som mina personliga uppfattningar och intressen måste vika för plikterna mot samhället, har jag ej annat val än att uppsäga mitt engagemang som styrelseledamot och ombud för Stockholms Handelsbank”.

Brevet avslutas med O.S.s ”djupa beklagande att pga omständigheterna tvingas lämna en anställning och avbryta ett odelat angenämnt samarbete”.

Den 4 juni svarar bankdirektör Lignell och skriver att brevet från O.S. ”gjort honom mycket ledsen då samarbetet oss emellan alltid varit det allra bästa och jag ser att du ovillkorligen vill göra slut på detsamma”. Han tackar för den tid det goda samarbetet i banken och säger sig se tecken på att ”konkurrensen, som ju icke kan undvikas, skall blifva af sund och angenäm beskaffenhet”

Han avslutar brevet med att betyga sin ”orubbade vänskap och högaktning”.

Ett nyöppnat bankkontors vardagsbekymmer

I brev till Bankdirektör G Unné vid Sundsvalls Handelsbank i Östersund den 12 juli, behandlar O.S. några frågor avseende det praktiska arbetet med det nya bankkontoret i Gåxsjö.

Han lackar Unné för all omtanke och hjälp till Gåxsjökontorets fromma och fortsätter ”må nu vi som åtagit oss sköta detsamma ej befinnas allt för undermåliga och oläraktiga”.

Han konstaterar att starten bådar gott, redan ca 60.000:- i fasta insättningar innan uppsägningarna hunnit verka.

Arbetet i banken har dock visat sig mer krävande än man kunnat föreställa sig. men hoppas och tror att det måste bli lättare sedan den första rusningen med omplaceringar och småinsättningar lugnat sig”.

Öppethållandet som hitintills varit lördagar kl 11-1, har ej visat sig bra med hänsyn till postgången och föreslås ändrad till måndag, onsdag och fredag kl 3-5.

Vidare berörs föreslagna arvode. De föreslagna arvoden på 400 kr/år vardera för O.Svensson och Hans Andersson synes vara i lägsta laget då det ej gett fullt 25 öre i timmen för ”det intensivaste arbete vi kunnat åstadkomma i banken”. O.S. erinrar om att det ”inte går ihop”, eftersom han själv för lejt folk i göromål som äro enkla och löga ansvarsfulla, får betala 40- 60 öre i timmen. Dock förklarar han sig kunna vänta ett halft år och se om kontorets affärer tål någon höjning på arvodena.

Styrelseledamöterna förklarar sig ”fullt nöjda” med 2 kr per sammanträde i arvode.

Ett styrelsesammanträde per månad ansågs vara tillfyllest, ”då ledamöterna bo på platsen och vi således när som helst i förekommande fall kan inhämta deras mening utan formellt sammanträde”.

I brev till bankstyrelsen i Sundsvall den 14 febr 1919, meddelar O.S. att H. Andersson inte längre kan vara kontorets kassakontrollant om inte styrelsen medger att öppettiden framflyttas till senare på e.m. delta på grund av sin tjänst som folkskolelärare. O.S. beklagar sig samtidigt över att det inte blir lätt att ersätta Anderssons absoluta redbarhet och duglighet i sin befattning”, och ställer som krav för sin egen fortsatta tjänst vid banken, att han till sin hjälp får en kvalificerad banktjänsteman. Han vädjar dock att styrelsen går med på den föreslagna tiden för kontorets öppethållande, vilket skulle medge att Andersson kan fortsätta sin tjänst.

Styrelsens svar på brevet saknas, men eftersom Andersson fortsatte sin tjänst i banken torde styrelsen ha gått med på förslaget.

I brev till bankdirektör Almström i Sundsvall den 9 nov 1920 nämner O.S. att ”årsbokslutet närmar sig och vi gå redan och gruva för den besvärliga adderingen”. Efter denna inledning fortsätter ett resonemang om möjligheten att banken kunde medverka till anskaffande av en adderingsmaskin genom att stå för en del av kostnaden.

En av O.S. föreslagen maskin ”Barett mod 12 betingar ett pris av 1.800 kr. (Jfr bankkontorets kostnad för 1 anställd vid samma tidpunkt är 1.500 kr.)

I bankens svar den 13 dec 1920, framgår att 500 kr till inköpet är vad banken kan bidraga med, ”mot att banken vid de tillfällen då så erfordras kan få disponera maskinen”.

Bankens erbjudande accepterades inte men O.S. och Andersson bekostade senare själva inköp av ”en god men ganska dyrbar räknemaskin ’, den tidigare nämnda Barett-maskinen.

I samband med brevväxling i jan-mars 1922, angående O.S. och Anderssons löner förklarar sig banken villig att betala den tidigare inköpta räknemaskinen, som därmed skulle ”blifva bankens egendom, men får densamma gärna disponeras af Eder i egna och kommunens angelägenheter”.

Bankens erbjudande accepterades denna gång.

H Andersson avsäger sig uppdraget som kassakontrollant i september 1922 pga ökad tjänstgöring i sin lärarebefattning och föreslår att hans 18 åriga dotter Ingeborg skulle ”övertaga förandet av kassakontrollboken och de under expeditionstiden förekommande göromålen”. (Ingeborg har arbetat som biträde på kontoret en tid och del omdöme som O.S. vidarebefordrar till bankstyrelsen i Sundsvall är att hon dels ”förvärvat teoretiska kunskaper på området” och dels visat sig ”intresserad, lämplig och duglig”).

Andersson är villig att kvarstå som styrelseledamot och även sköta den bokföring han hitintills haft om hand.

För åren 1923 och 1924 saknas korrespondens, vilket kan tolkas så alt tiden har gått sin ”gilla gång” vad beträffar bankkontoret i Gåxsjö.

Den 5/1 1925 skriver bankdir. Almström i Sundsvall till O.S: ”en hel del kontor komma att indragas på föranstaltande af bankinspektionen”. Vidare skriver han att “enligt tidigare förslag kommer Edert kontor indragas och det är väl sannolikt att så kommer att ske. Tanken är att flytta rörelsen till Hammerdalskontoret, om icke även detta kontor skall indragas”.

I brev till U:E:B i Sundsvall den 15 mars 1925 skriver OS: ”Härvarande avdelningskontors indragning innebär en avsevärd tillbakagång för samhället som härigenom mister de förmåner kontorets tillkomst tillförde affärslivet här, och som man nu under åtta år vant sig vid. Indragningen väcker därför allmän ledsnad, för att icke säga förtrytelse. Man hade trott att ett kontor med så pass stor fast insättning och med så små omkostnader skulle haft ett visst existensberättigande, och känner oss mycket besvikna”.

I brevet kommenterar O.S. vidare den till honom erbjudna suppleantplatsen i styrelsen vid Hammerdalskontoret. 

”Befattningen synes mig ej kunna bli annat än en uteslutande dekorativ beskaffenhet, och som sådan, från min synpunkt, icke värd den förpliktelse dess antagande innebär. Dessutom förefaller det mig icke vidare tilltalande att efter 17 års oförvitlig tjänst som ordinarie ledamot av bankstyrelse, befordras till suppleant. Jag önskar avstå från detta engagemang”. (O.S. erbjöds och antog en plats som ordinarie styrelseledamot, och fungerade även som Hammerdalskontorets ombud i Gåxsjö).

Gåxsjöbornas förtrytelse var stor och under mars månad skickades en inlaga till U.E.B. i Uppsala med en enträgen begäran om att tills vidare få behålla avdelningskontoret. Initiativet rönte ej nagon som helst framgång.

I brev till bankdirektör Almström i Sundsvall den 31 mars 1925 beskriver O.S ytterligare en gång de reaktioner som kontorsindragningen medfört: ”Gåxsjöbornas utpräglade solidaritetskänsla och målmedvetenhet tog sig vid kontorets startande det uttrycket, att alla bybor flyttade sina besparingar hit trots att många av insättarna genom aktier voro intressenter i andra banker. Det ser hotande ut att dessa i sig själv berömvärda egenskaper nu kommer att verka till skada för både banken och dem själva. Förtrytelsen över kontorets indragning är oerhörd och det blir inte lätt att få insättarna att ha sina pengar kvar hos bankens kontor i grannsocknen. Andersson och jag göra dock vårt bästa att lugna sinnena, må vi bara lyckas. Det enda som synes verka lugnande är vårt framhållande att det ju icke är U.E.B. eller dess ledning som åstadkommer indragningen och därför icke rättvisligen bör ställas till ansvar därför”.

I början av april erhåller Gåxsjökontorets kunder följande ödesmättade meddelande från Uplands Enskilda Bank i Sundsvall: “Vi hava härmed äran meddela, att vårt avdelningskontor från och med den 1 maj 1925 kommer att indragas och kommer sagda kontors rörelse att efter nämnda tidpunkt överföras till vårt kontor i HAMMERDAL. För den händelse något av bankens övriga kontor skulle lämpa sig bättre för Eder vore vi tacksamma för underrättelse härom. I det vi ställa sistnämnda kontors tjänster till Edert förfogande uttrycka vi den förhoppningen att vi även i framtiden få räkna Eder till våra kunder”. Högaktningsfullt UPLANDS ENSKILDA BANK.

Nämnas bör att även bankens Sikåskontor drogs in vid samma tidpunkt.

Bankkontorets avveckling.

Kontorets inventarieförteckning per den 17/4 1925

1 st Kassaskåp, 1 st Räknemaskin, 2 st Perforeringsmaskiner, I st Skrivpulpet tvåsidig (utan skärm och uppsatts), 2 st Pulpetstolar, 1 st Bord av ek (två lådor), i st Lådfack ev ek. 1 st Bord större av furu, 1 st Fönsterbord av furu, 7 st Stolar av furu, 1 Stol av ek, 1 st Disk, 1 st Kopiepress, 1 st Blyertspennformerare, 1 st Nummerstämpel, Diverse stämplar, förvaringspärmar. portföljer samt div. skrivmaterial.

Av brev framgår att kassaskåpet skickades till Sundsvall, en del av inventarierna övertogs av Hammerdalskontoret och en del såldes inombys”.

Kassaskåpet skickades från Sikås  den 16 maj 1925. O.S. skriver till banken: ”Dröjsmålet med av-sändningen beror på att det uppstått svårighet fa någon kompetent person med tid att utföra den nödvändiga emballeringen. Nedforslingen av den tunga pjäsen från bankens lokal i övre våningen och genom den trånga och icke allt för solida trätrappan var varken lätt eller riskfri, men gick lyckligt med sex mäns förenade krafter och bemödanden. Några mekaniska hjälpmedel finns ju ej här till hands”.

Transporten från Gåxsjö till Sikås sköttes av P. Pålsson till ett pris av 6 kr.

I det sista brevet beträffande kontorets indragning påminner O.S. banken om att reglera hyresmellanhavandet med E.Eriksson. Del aktuella hyreskontraktet gällde till den 1 januari 1927.

Några siffror ur 1923 års verksamhet:

• Inkomster i form av räntenetto och provisioner   11.232,72
• Kostnader för kontorets drift: löner, hyra. tel. porton mm   4.184.41
• Resultat   7.048.31
• Bankens inlåning   532.082.40
• Bankens utlåning   376.580.67

Gåxsjö Jordbrukskassa

I september 1933 bildades Gåxsjö jordbrukskassa. Den var organiserad som en ekonomisk förening och dess ändamål var att ge krediter till jord- och skogsbruket. För att få låna måste man vara medlem i föreningen. Verksamhetsområdet var Gåxsjö socken. 1 den första styrelsen ingick Ante Andersson, Erik Persson och Olof Rhodin. Styrelsen utsåg Ante Andersson till kamrer, men någon ersättning skulle inte utgå förrän styrelsen Fick en uppfattning om kassans omslutning. Intresserade erbjöds att gå in som medlemmar och anteckna sig för andelar. Redan 1934 ansågs kassan ha uppnått en så god ekonomisk ställning att kamreren erhöll ett årsarvode om 75 kronor. Målsättningen var att medlemmarna skulle få så låga räntor som möjligt, vilket innebar att föreningen inte redovisade några överskott. Förlustriskerna bedömdes som ringa eftersom låntagarna lämnat sina fastigheter som säkerhet. I takt med att utlåningen utvidgades till att omfatta även mer riskfyllda krediter blev behovet av eget kapital större och i slutet på 1960-talet gjorde profiten sitt intåg även i denna ekonomiska förening. Den lokala jordbrukskassan hade ingen rätt att ta emot pengar för inlåning.

Men som ombud för Sveriges jordbrukskasseförbund, som hade oktroj, bedrev kassan en omfattande inlåning. Helst skulle den vara lika stor som utlåningen för att på detta sätt ge det bästa ekonomiska utfallet. Kamreren fick utbildning så att han självständigt kunde sköta bankens juridiska åtaganden såsom alt söka inteckning och lagfart, ordna med lagsökning och utmätning, upprätta och granska köpeavtal samt upprätta kassans årsredovisningar.

Den lokala styrelsen hade god kännedom både om fastigheter och deras ägare och hade stor självständighet vid beviljandet av krediter.

Den 7 mars 1959 övertog Uno Andersson kamrerssysslan efter sin far. Vid denna tid utvidgades rätten alt bli medlem till att omfatta även andra personer i bygden och kassans omslutning växte. Namnet jordbrukskassan ansågs inte längre användbart och den ekonomiska föreningen bytte namn till Föreningsbanken. Sedan har förändringens vind blåst och rationaliseringarna innebar all 1972 fusionerades Föreningsbanken Gåxsjö med Föreningsbanken Hammerdal och ett avdelningskontor inrättades med Astrid Andersson som föreståndare. Vid fusionstillfället var utlåningen ca 2 miljoner kronor och inlåningen något större. Den 31 mars 1992 lades avdelningskontoret ner. Från start till nedläggning hade verksamheten haft sina lokaler i Norrgården.

Det som en gång började som en lokal intresseförening har blivit en bankkoloss som fjärmat sig från  den målsättning som var jordbrukskasserörelsens.