Tillbaka till huvudsida

Om ungdom förr och nu

Artikel från Ol Pålsa krönika (s 175-177)

Men att skriva om densamma övergår vår förmåga och blir derföre som det övriga, endast styckeverk (och lösryckta bitar.) Vid 1820 talet förekom en osed att ynglingar, i en del större byar gingo ut i stora följen natten till långfredagen för att söka upp alla tillgängliga flickor och hotade att piska desamma om de ej fick bränvin, och bränvin lämnades och stojet och skränet ökades under natten! Men att fira minnet af vår Frälsares lidande på ett sådant sätt, var minst sagt en mycket sorglig sed, som dock slutligen upphörde, i följd af ädlare tänkesätt. 

Men en annan osed, har bibehållit sig på vissa ställen och tider ända hittills, att pojkar och flickor har givit sig ut på spännande äfventyr, under natten till den dag, kristenheten fira minnet af Kristi himmelsfärd. 

Och åter en annan osed tillgick så, att ett sälskap gingo från gård till gård på aftonen annan dag jul, för att tigga ihop matvaror och bränvin för en festlig tillställning under åberopande, att det då var Staffans kväll, och i spetsen för den stojande hopen gingo 2ne högröstade pojkar som voro klädda i lappdräkt, men att på ett sådant sätt fira minnet af Staffan var en mörk osed. 

Och under samma tid skulle det dansas och åter dansas. Och dessutom förekom en gammal osed, som torde ha fördubblats under 1840 talen m.m. att pojkar och flickor skulle ligga tillsammans två och två af olika kön, och det, med nästan vilken som hälst som var i det närmaste jämn goda men naturligtvis ville de väl helst ligga med sin käraste, men om det fans rivaler kunde det då bero på vilken som hade bättre hjälp m.m. och det hände, att även gifta män voro behjelpliga att ställa till ”par” och en del mödrar voro särskild inträsserade i dyligt, och ansåg det nästan som en skam att ej få något lämpligt sänglag. Men en del tänkande af alla åldrar ogillade både det ena och andra af ovan nämnda mörka förhållanden. Och även den yrande ungdomen, voro trotts deras nattliga tillställningar, ofta oroliga över sitt liv särskild då de voro i ensamhet, och de höllo sig hemma före och efter sina nästan regelbundna nattvardsgångar och voro liksom de äldre flitiga kyrkogångare, och läste även något i sin bibel och dylikt och tvivlade icke på sanningen deraf. Men den stora hopen af ungdomar, kunde dock ej undvara de ovan påpekade nattliga tillställningarne, det var dock så att de sällan ”lågo bort sig” på den tiden. Och var det någon som fått rykte om sig att vara okysk, var det en skam att ligga med sådane. 

Men då ungdomen ej hade kraft och mod att slita sig lös ifrån de yrande nattvandringarne af flera slag, var det nog en och annan att icke säga många, både äldre och yngre som suckade till Gud om hjelp. Och hjelpen kom, det blev en stor andlig väckelse, vid början af 1850 talet. Det var en stark Pingstvind som vidrörde alla inom flera församlingar, och detta fortgick tidvis även under 1860 talet. Och många utvalde den goda delen, och emedan de hade sin frälsare kär, blev det en stor förändring både i det enskilda och ofentliga livet (se vidare härom under den andliga livaktigheten). Och då de flitigt använde det ord som vist är och lära kan, samt bön och sång både gemensamt och i hemmen blevo många bestående i sanningen varaf de flästa nu kämpat ut sin prövotid och flyttadt ifrån den stridande församlingen. Men en del föllo tillbaka emedan de skilde sig ifrån Herren och hans ord, och särskild under 1870 talet vid den så kallade ”stor tia”, blev även affallet stort, ty meniskohjärtadt är ett argt och illfundigt ting. Men sednare har det åter förekommit andliga rörelser, på olika platser, och det finns några här och där även af ungdomen som har mod att följa sin Mästare och försaka de köttsliga begärelserna och den hopen, vars mål tyckes vara, låt oss bruka oss medan vi kunna, ty i morgon, eller snart nog måste vi dö. 

Men vi har dessutom en tredje part af ungdom, som stå, så att säga, emellan dem som söka Herren af allt hjärta, och dem som leva efter som köttet och sinnet lyster. (Och Ni vårt unga slägte, både den ena och andra parten. Tänk på Din Skapare i Din ungdom, förr än de onda dagar komma). Vill även bifoga några verser, som bland många andra ofta sjöngos, särskild under 1850 talet.

Ungdom akta på den ädla tiden,
Hvarje stund är helig, viktig, dyr,
Snart, ack snart den är för dig framliden,
Denna tid, som alltid från dig flyr.

Sälla tid, som aldrig kommer åter,
Ungdoms blomman du ej mera ser,
Minnen växla altid fram och åter,
Ungdomslivet är dock icke mer.

Tro ej världen, den dig för i bojor,
Hvilka kunna följa i din död,
Heldre ringa bliv i låga kojor,
Sök din rikedom i livsens bröd.

Dröj, o ungdom, ej bland tidens dårar,
Som sitt sanna bästa ej förstå!
Samla ej till livets afton tårar!
Lev i Gud och himmelen du skall nå.

Samt tillägga, att den frid och glädje, man fick erfara under den tid dylika sånger föredrogos vid folksamlingar och i hemmen, och särskild de sånger, och det ord, som talar om Guds nåd och godhet genom Jesus Kristus vår Frälsare, samt den andens vittnesbörd de trogna fick erfara, kan ej med ord beskrivas, eller förliknas vid den glädje man erfar vid många af vår tids folksamlingar, der man visserligen kan fröjdas men glädjen är af helt annan art. Derimot var väl de gamla och nya danstillstälningarne m.m. af samma art, men med den skilnad att de sednare är kanske mera hyfsade, åtminstone på vår ort och der alkoholen blivit trängda åt sidan. 

Emellertid hålla en del, särskild af de äldre före, att ungdomen var i allmänhet sedligare och allvarligare i den gamla tiden än nu, och hålla före att orsaken dertill är den, att en del af vår tids ungdom sällan läser något alvarligt, men i dess ställe så mycket mer af romaner och dyligt af tvivelaktigt värde, och derföre är det icke heller underligt, om tron på Gud och hans ord, blir ljumm, och i följd deraf och i den mån det onda griper omkring sig, försvinner även den gamla ärbarheten mer och mer. Andra derimot hålla före, att vår tids upplysta ungdom är bättre, ty de har nu börjat vakna upp över sina rättigheter och skyldigheter att reformera samhället och på samma gång afkasta de band och förmyndarskap som kyrkan, prästerna och de gamla har velat utöva över dem. Ja, många af de unga, har nu fått nya och ljusa mål, för sina strävanden, 

Ja kära ungdom reformera allt som är galet, men var på vakt emot sådana reformvänner som vill försvaga grunden till god och sann reformation, ty nästan alla vill nog vara med om reformer, men strävandena gå ofta i motsatta riktningar. Och vad den ena generationen har med möda och arbete byggd upp, kan en yngre generation med stort nit försöka att riva ned, och så torde det komma att gå tiderna igenom. Och derföre är det väl även nödvändigt, att vi, var och en, även reformera våra hjärtan, från vilket det onda kommer.